Falcons dagbok

Tillbaka

Om Falcon

24/3
Det blev som jag trodde!!!! Mari släpade hem en helt odräglig liten terrorist. Han har mage att morra åt mej - fattar ni hur förolämpande det är? Vänta bara tills jag blir ensam med honom. då ska han få lära sej veta hut - det lilla monstret.
13/3
Nu har Mari äntligen bestämt sej för ett namn på "krabaten", han ska heta Bobo. Jag har ingen åsikt om namnet, men undrar hur jag ska klara av en yngling till. Nu när jag precis har fått ordning på Tito och Åskar, så kommer det en ny!!!!! Jag får verkligen hoppas att Mari hjälper mej.
5/3
Åskar och Dino har skött sej bra när dom bodde här. Åskar och jag har fått leka med varandra, det trodde jag aldrig. Mari är så rädd att jag ska göra honom illa. Åskar är en trevlig prick tycker jag, så varför skulle jag det? Nu har mina utslag försvunnit, så det var nog rätt medicin jag fick. Sen hade veterinär tagit ett blodprov också. Hon ville se om jag har något fel på min sköldkörtel. Det hade jag inte i alla fall. Men däremot så hade jag gått upp i vikt, inte bra.
18/2
I dag har jag varit hos veterinären. Jag har fått utslag på magen, som inte vill gå bort. Mari har testat en hel massa huskurer, utan effekt. Så nu ska jag äta penicillin i 20 dagar, tvi tvi. Nästa vecka ska Dino och Åskar bor här. Deras familj ska åka till fjällen för att åka skidor. Hel sjukt tycker jag, här finns ju hur mycket snö som helst. Det är bara att spänna på skidorna och åka.
14/2
Jag ska få en ny kompis, det är en norrlänning från Åsele. Han kommer hem om några veckor. Det ska bli spännande. Hoppas bara att det inte är en sån där vildbase som inte sover på nätterna. Men känner jag Mari rätt, så kommer hon nog att sova med honom, så att han inte behöver vara mörkrädd.
31/1
Nu är det inte roligt att vara mej. Jag har så ont i mina ben. Men jag kan inte låta bli att springa i snön ändå. Egentligen så borde jag nog ta igen mej istället. Mari tycker att jag ska nöja mej med att promenera på gården. Det kan ju hon få tycka, men jag gör som jag vill i allafall. Tyvärr så har jag fått en ful ovana också. Jag har brutit mot regeln att inte lämna tomten. Då brukar jag gå ner till grannen. Där bor en hel hop med små "söta" nakenhundar. Mari blir jätte arg på mej, när jag går dit. Så jag kanske får sluta med det, för hon är inte att leka med när hon är arg.
9/1
Jag älskar verkligen snön. Tito har varit här och lekt med mej idag. Synd bara att han fryser efter en stund. Själv kan jag ligga i snön i timmar.
28/12
Tänk vilken tur jag har som har Fräckiz. Han har lovat att ta hand om Maris träning, nu när Melker inte finns hos oss mer. För min del kan det faktiskt kvitta med träning. Jag avskyr att göra saker mer än en gång. Min uppfattning är att upprepningar är onödiga. För mej räcker det med att få ligga i lugn och ro på gården. Nu när det är snö, kan jag tänka mej att göra en och annan snöängel, sen är jag nöjd.
23/12
I dag hände något mycket underligt, enligt Mari. Jag låg som vanligt och vilade mej på trappan framför huset, när det kom en liten Jack Russel och helt fräckt promenerade in på min gård. Plikttrogen som jag är, sprang jag fram för kontrollera vad det var för jycke. Och döm om min förvåning, när hundskrället gick till attack. Han ryckte loss stora hårtussar från min hals, och morrade som en tok. Kan ni tänka er vad Mari tänkte när hon kom rusande??????? Det kan jag. Men bara lugn - jag skötte mej som en riktig gentleman. När Mari ropade på mej, eller ska jag säga vrålade, så gick jag tillbaka till min post på trappan. Snyggt va?
19/12
Jag är så ensam nu. Jag har ingen som tvättar mina öron eller fixar mina tänder. Melker var ju min bästa vän också. Fy vad livet är orättvist. Tur att jag har Tito som hälsar på ibland. Han är nästan lika hjälpsam som Melker, bara lite barnsligare.
17/11
Jag har ätit medicin och specialfoder plus fodertillskott i några veckor nu, men tycker inte att det gör någon nytta. Vissa dagar har jag jätte ont, medan det andra dagar känns ganska bra. Jag försöker att ta det lite lugnt, men ibland måste jag bara leka lite. Anton Fox är ganska rolig att busa med, han brukar jaga mej en liten bit, sen är det min tur att jaga honom.
28/10
Usch och fy! Jag har varit och tagit nya röntgenbilder på mina armbågar. Det var ingen vacker syn, enligt veterinären. Så nu ska jag äta specialmat och fodertillskott, förutom den nya medicinen. Jag ska prova detta i 6 veckor och se om det hjälper. Inte för att jag förstår hur jag ska kunna äta den där äckliga maten, den luktar fiskolja lång väg. Nu är jag ju inte så kräsen när det gäller mat, men någon måtta får det väl vara.
16/10
Nu har jag fått tid hos veterinären, för en undersökning av mina onda armbågar. Jag har fått medicin i flera veckor nu, men det hjälper inte. Kanske kan jag få någon annan medicin, vad vet jag. Det är inte så lätt att vara på gott humör när benen värker.
30/9
Nu är det slut på sommaren, och livet känns genast lite bättre. Jag har så ont av värmen. Nu är jag ju inte så lekfull av mej, men när Tito kommer hit så blir det fart på mej. Tyvärr så klara mina onda ben inte av några längre lekpass, men roligt har vi. Tito vet precis hur han ska "finta" mej (tror han), men det är faktiskt så att jag låter honom vinna. Bara för att han är en "setter" betyder inte det att han är smidigare är mej!!!! Jag håller inte med Mari ett dugg, när hon säger att jag är smidig som ett kylskåp. Undrar vad hon menar med det????
31/7
Min husse Jan är så himla snäll. Eftersom jag har problem med mina armbågar, så har jag svårt för att hoppa upp på min liggplats i hundgården. Då byggde han denna fina "hönegång"???? till mej. Så nu kan jag ta mej upp hur lätt som helst. Min träning i att bli gårdshund fungerar hur bra som helst. Jag får vara lös på gården varje dag nu, och Mari har börjat slappna av lite. Nu får jag träffa nya människor utan att hon får stora skälvan. Dessutom har hon låtit mej leka med Tito, och det går hur bra som helst. Den grabben fattar ju när man säger till att han ska lugna ner sej, till skillnad från Fräckiz som inte har någon fungerande AV-knapp. Honom skulle jag behöva lära ett och annat.
10/5
Nu är jag så nöjd. Mari och Jeanette har klipp av mej all päls. Det är så skönt att bli av med den. Här om dagen var vi ute på en härlig promenad tillsammans med Sebh och Akira, ja Åskar, Dino, Fräckiz och Melker var också med. Vi gick en jätte fin skogspromenad och stannade vid en sjö. Efter kaffepausen fick jag simma lite, och det var härligt må ni tro. Egentligen så gillar jag inte att bada, men när det simmar kanadagäss mitt framför näsa, då måste jag ju visa hur modig jag är. Tyvärr så var inte fåglarna ett dugg imponerade av mej. Det tror jag beror på att dom såg att jag satt fast i ett koppel. För hade jag varit lös, så skulle dom fått se på annat.
30/3
Idag fick jag följa med Melker till "klubben", han skulle träna agility. Jag fick inte vara med, men det är nog lika bra det, för mina ben håller inte för att hoppa omkring. Men det är ganska roligt att titta på när dom "kutar" runt som dårar och ropar -kör, -hoppa, -framåt -tunnel osv. Jag fick träna på att hälsa på folk som jag inte känner, och det gick jätte bra. En tjej som heter Eva-Lotta hade köttbullar att bjuda på, det är gott tycker jag. Henne ska jag nog träffa fler gånger.
6/3
Aj AJ, nu har jag fått riktigt ont i mitt vänstra framben. Det började i går morse med att jag hade svårt att resa mej upp. Ute på gården lade jag mej ner, och sa: -Nu går jag inte längre. Mari tog av kopplet och gick vidare med Melker, för han var kissnödig. Till slut blev jag nödd och tvungen att linka med dom. Ja, någon måste ju hålla koll på dom. Efter en stunds promenad blev det lite bättre faktiskt. Men varje gång som jag har legat och vilat, är det lika ont. Så nu blir det nog medicin (bläää) i allafall.
20/2
Säga vad man vill om Cezar Millan, men hans program är mycket inspirerande. Förutom att Mari går omkring och väser som en orm, så har jag fått en del bra tips. I ett avsnitt var det en Bassett hound som inte fick som han ville, så han lade sej på bredsida helt enkelt. Detta har jag testat på Mari några gånger. Och det funkade. Så när jag inte vill gå in, lägger jag mej på sidan och ser död ut. Då tycker Mari att jag är så söt att hon tar av kopplet. Och vips, så kan jag roa mej en stund till ute på tomten. Tänk ändå att människor är så lätt-lurade. Men säg inget till Mari, för då kommer hon och fräser åt mej.
17/1
Skönt med lite kyla. jag önskar bara att det kunde komma lite snö nu. Det finns nog inget roligare än att rulla runt i vit fluffig nysnö. Mari säger att snön kommer nog inte förrän i februari, när nu det är. I förrgår fick jag jätte ont i mitt vänstra framben. Det gjorde så ont att jag nästan inte tog mej hem. Men efter en stunds vila blev det lite bättre och jag kunde fortsätta promenaden. Nu är jag bättre, men jag är fortfarande lite halt.
7/1
Här om dagen fick jag följa med Melker och Mari på jakt. Det var ganska roligt, förutom att Melker fick springa lös, medan jag min stackare fick gå i koppel. Men som tur var, så fick jag springa lös när vi kom hem. Jag drog en "repa" runt stallet i full fart, sen var jag nöjd.
27/12
Det var länge sen jag hörde av mej. Nu är det ju inte mitt fel. Livet går sin gilla gång, som dom säger. Jag tar det ganska lugnt. På dagarna hjälper jag till i stallet och på kvällarna håller jag vakt. Då ligger jag på förstu-trappan. Det känns nästan som att vi har gått i dvala över vintern. Det kanske blir lite bättre fart när våren kommer. Jag hoppas det i allafall.
17/11
Mari och jag har varit på kurs (M2). Mari skulle lära sej att vara spöke????och dra i snören???? När det gäller det där med spöket, så tycker jag att hon är en naturbegåvning. Men allvarligt talat, så hade vi jätte roligt. Jag fick vara med på flera moment som ingår i MH: Flera gånger fick jag testa spöken, "Dumpe" och skramlet. Dessutom fick jag chansen att träffa rktiga hundmänniskor. Ja ni vet sådana som VET hur man ska hälsa på en sån som jag. Om jag får säga det själv, så skötte jag mej utomordentligt bra.
13/10
Idag har jag varit och tagit blodprover, för att se om ormbettet har lämnat några spår efter sej. Det hade det inte som tur var. Sen togs det röntgenbilder på mina armbågar. Det visade sej att mina armbågar har blivit sämre, så nu ska jag äta Glocosamin. För övrigt ska jag få promenera och göra det jag tycker är roligt, säger Mari. Det innebär ju faktiskt att jag slipper följa med på cykelturer (hurra). Ännu så länge tyckte inte veterinären att jag skulle behöva ta några smärtlindrande mediciner, däremot fick jag stränga order om att BANTA ???? Om jag har fattat det rätt, så innebär det att jag ska få mindre mat. Hemska tanke.!!!! Men kanske finns det viktväktarmat för hundar, vad vet jag.
11/10
Åskar och Dino har varit här denna veckan. Deras familj är på semester. Det har gått riktigt bra, förutom den där Dino, som morrar hela tiden. Jag blir så trött på honom. Åskar däremot, det är en trevlig kille. Jag tror faktiskt att jag skulle kunna tänka mej att leka med honom. Men det får jag inte för Mari. Hon tror visst att jag ska äta upp honom. Löjligt va? Jag ska försöka att övertala henne. För jag tycker att det är orättvist att Melker och Fräckiz får leka med honom, men inte jag.
1/10
Nu har jag "repat" mej efter ormbetten. Det har varit urtråkigt att inte få vakta gården. Jag har varit hänvisad till hundgården hela dagarna. Även om jag gillar att vara där, så får det vara med måtta. Melker och dom andra hundarna har gått på promenad utan mej. Då har jag protesterat högljutt, till ingen som helst nytta. Nu får jag följa med igen, så vi går sakta och lugnt. Den 13 har vi fått tid hos veterinären för en kontroll av lever och njurvärden. Det är meningen att mina armbågar ska undersökas samtidigt. Mari är väldigt orolig för resultatet, men jag brukar lugna henne med en slick på kinden. Då blir hon glad igen.
21/9
Idag har jag gått på en riktig nit. När vi skulle gå en lite promenad, så hittade Fräckiz en huggorm. men Cicci var snabbare än honom, så hon sparkade undan ormen. Ormen flög genom luften, och smidig som jag är så fångade jag den. Nu bar det sej inte bättre, än att jag blev biten. Ett bett i läppen och ett på halsen. Eftermiddagen fick jag tillbringa på Blå Stjärnan i Göteborg. Det blev dropp, sprutor och tabletter. Så nu ser jag ut som en vädurskanin, säger Mari. Nåja huvudsaken är ju att jag inte får några men av äventyret. nu ska jag VILA i minst 10 dagar, så det blir inga promenader på ett tag. Sen ska jag på efterkontroll. Då ska veterinären kolla så att inte njurar, lever eller hjärtat har tagit skada.
16/9
Hej igen. Jag har inte haft tid att skriva i min dagbok på ett tag. Egentligen så vet jag inte varför, för här har det inte varit något drag alls. Jag har haft urtråkigt. Varje dag har varit den andra lik. Äta frukort- gå kisse rundan-hålla vakt i hundgården - gå långrundan - hålla vakt i hundgården osv. Men Melker han är ute på en massa roligt, fy så orättvist. Är det konstigt att jag är sur som ättika, va? jag höll nästan på att glömma en sak. Jag har varit lite dum igen. Jag gjorde ett fult utfall mot en tjej. Ja lugn i stormen, jag bet henne inte. Jag bara skrämde henne. men Mari blev jätte bekymmrad. Hon har inte fattat att jag faktiskt väljer mina bekanta. Dom jag inte gillar skrämmer jag bort!!!!!!! På senare tid harjag fått mer ont i mina armbågar, så det är nog dags att be veterinären titta på dom. Kanske behöver jag röntgas igen, vad vet jag.
2/8
Nu var det länge sedan jag hörde av mej. Men det har varit SÅÅÅ himla varmt. Jag har knappt kunnat vara ute. Mellan kl 6 och 10 på morgonen, har jag kunnat ligga i min hundgård och hålla koll. Sen har det blivit för varmt ute, då har Melker och jag legat inne och latat oss. Några längre promenader har det inte blivit heller, så nu får det faktiskt bli höst snart.
8/7
Säg den glädje som vara för evigt. - Nu är jag så där trött igen. Våran dagliga "långpromenad" känns jätte lång. Jag måste vila flera gånger vissa dagar. Undra vad det kan bero på???
5/7
Min favoritpojke Johan har varit och hälsat på. Johan och hans familj är delägare i hästarna Lisette och Lucky Look. Så egentligen var dom här för att hälsa på sina hästar. Men Melker och jag fick massor med uppmärksamhet. Var det inte lekar på gården, så var det promenader. Jag njöt i fulla drag. Dessutom fick jag göra nya bekantskaper, eftersom jag inte hade träffat vare sej Johans storebror David eller hans pappa Krister. Jag hade inga som helst problem att acceptera dom. Det tyckte Mari var bra, så nu hoppas jag att hon kan slappna av lite när jag ska träffa nya människor. Hon verkar tro att jag ska äta upp dom.
27/6
Nu har jag hämtat mej efter klippningen. Det var faktiskt skönt att bli av med lite päls, men den växer ut väldigt fort. För övrigt så har det inte hänt så mycket. Jag tränar på att bli en riktig gårdshund!!! Med det menar Mari att jag ska hålla mej på tomten, oavsett vad som händer utanför den. Jag tycker att hon är sjåpig, när hon inte vågar lita på mej. Men hon har iallafall gått med på att låta mej försöka. Vid ett sånt tillfälle råkade en fd granne gå förbi med sin hund. Mari fick hjärtat i halsgropen, men grannen var rådlig nog, att mycket bestämt tala om för mej att jag skulle gå hem. Samtidigt viftade hon i luften med sin gångstav. Snäll som jag är valde jag att gå hem. Mari blev så glad att hon snurrade runt som en tok. Tänk ändå vad lite det behövs för göra henne glad!!!!
2/6
Jag har knappt hunnit att återhämta mej efter kastreringen förrän det är dags igen. Titta vad Mari har gjort med min fina päls. För det första så klipper hon som en kratta och sen har hon en klippmaskin som är slö. Kan det bli värre? Men jag måste erkänna att det var skönt att bli av med lite hår, för jag tycker att det är förfärligt varmt. Det går ju inte att vara ute i hundgården ens. Nätterna är bäst, med lite svalka. Jag ska nog flytta till Nordpolen.
19/5
Nu har jag återhämtat mej från kastreringen. Kragen slapp jag redan efter tre dagar. Det berodde på att jag , enligt Mari, är smidig som ett kylskåp. Min version är en annan, nämligen att jag hellre låter bli såret än har kragen på mej. Ni får tro vad ni vill. När stygnen skulle tas bort skötte jag mej över förväntan. I vanliga fall är jag lite rädd om min rumpa, men jag stod som ett ljus när veterinären tog bort stygnen.
16/4
AJ AJ AJ, idag har jag blivit kastrerad!!!!!. Inte nog med att jag blivit mer eller mindre stympad, jag får gå omkring med en ur-löjlig krage också. Det räcker väl med att titta på bilden, så förstår ni vad jag menar. En hel vecka ska detta "åbäke" sitta runt min hals, fy sjutton. Frånsett denna utsyrsel, så mår jag bara bra. Lite trött bara. Mari säger att det ska börja klia snart, men det tar vi när vi kommer dit. Jag tror att kragen har något med det att göra.
9/4
I kväll fick jag följa med Mari och Pontus på M1-kurs. Nu skulle det spökas för hela slanten. Ju närmare spökena kom desto räddare blev jag. Fy och usch, till slut blev jag tvungen att morra lite. Mari fick följa med mej fram och säga hej till spökena, då passade jag på att lukta på dom lite. När jag fattade att det bara var människor under lakan, gick jag min väg.

6/4
I helgen har vi haft besök av Lisettes ägare, och Mari var lite orolig för hur jag skulle klara av att umgås med dem, eftersom jag inte känner dem. Jag har ju inte fått göra några nya bekantskaper, efter mitt fula "utfall" i juni förra året. Mari frågade om det var okej att prova om jag skulle klara av det. Och det var det. Så vi började med att ta en promenad tillsammans. Sen gick vi till stallet för att umgås med Lisette. Där fick jag strosa omkring och bekanta mej med Sofia (15) och Johan (10) i min egen takt. Och gissa om Mari blev glad när hon såg att Johan och jag blev bästisar. Han och jag gjorde en massa konster, som jag bara bruka behagar göra, om det bjuds kattmat på burk. Men när Johan bad mej rulla runt för en ynka levergodis, så gjorde jag det på direkten. Jag blev faktiskt lite ledsen när dom åkte hem.
3/4
Nu har Mari fått lite att tänka på. Hon går en kurs som heter M1, och då fick Melker och jag vara med som testpiloter. Melker hade inte några speciella problem, men jag däremot var inte direkt social. När figuranten skulle gå iväg med mej fick jag nästan panik. Jag klamrade mej fast vid Maris ben med mina framtassar för att slippa. När figuranten senare skulle känna över mej, så morrade jag åt henne. Kursledaren tyckte att jag visade rädsla. Och det kan ju förklara mitt beteende när det gäller möte med nya människor. Så nu måste vi träna på detta, säger Mari.
1/4
Idag har Mari ringt till veterinären och fått en tid för att kastrera mej??????? Den 16/4 ska det ske. Jag undrar vad detta ska vara bra för. Mari säger att hon tycker att det är lika bra att få det gjort, eftersom jag ändå inte ska bli pappa. Ja, hon har många konstiga ideér den där Mari, men jag tror att hon vill mitt bästa, så jag låter henne hållas.
15/3
Usch och fy, nu har jag haft ett EP-anfall igen. Jag ramlade omkull och blev liggande helt stel i några sekunder. Sen var jag trött resten av kvällen. Mari blev jätte rädd, men det visade hon inte för mej. Hon tog med mej på en liten promenad i lugn och ro.
13/3
Pontus följde med till klubben i dag för att träna Agility. När vi kom dit fick jag ett mindre "frispel". Fy så mycket hundar, som skällde och sprang omkring. Jag klarade inte av att koncentrera mej. Nåja, efter en stund lugnade jag ner mej såpass att vi kunde hoppa några hinder och springa genom tunnlar. Tunnlarna var jätte roliga, jag tvekade inte det minsta. Dessutom fick jag ju en massa godis också.
9/3
I dag skulle vi prova på lite agility, men först var det "fixardag" på brukshundsklubben. Nu hör det till saken att det regnade oavbrutet, hela tiden. Så när det blev dags för mej att visa mej på "styva linan" var Mari lite gnällig och mycket blöt. Det slutade med att jag fick springa genom en tunnel ett par gånger, och hur svårt var det på en skala?????? Nåja Maris son Pontus har lovat att ta med mej till klubben på torsdag och testa lite till.
22/2
Nu j--lar har jag piggnat till. Mari säger att jag har fått en helt annan blick. Dessutom är det så roligt att leka och busa igen. Jag har till och med sprungit så mycket att jag har faktiskt fått lite ont i mina framben. Men jag antar att det är smällar man får ta. Mari tycker i allafall att jag ska få springa så mycket som jag själv vill. Huvudsaken är väl att jag är lycklig, och det är jag. På kvällarna får jag vara lös ute på gården, och busa så mycket jag vill, medan hästarna får nattamaten. Eftersom jag inte är att lita på med andra hundar, så får jag vara kopplad på dagen. Ifall någon skulle få för sej att promenera förbi med sin hund. Och det vore ju förfärligt om jag skulle skrämma någon!!!!!!!!!!
5/2
Nu har röntgen-resultatet kommit. Man kunde inte hitta något avvikande, så vi är inte ett dugg klokare än förut. Mari har beslutat sej för att inte ge mej någon medicin under en period, för att se om jag blir piggare och orkar leka lite mer. Sen får vi se hur det går.

8/1 2008

Nu har jag varit och blivit röntgad och undersökt på Djursjukhuset i skara. Först så gjorde vetrinären en grundlig kontroll av mina reflexer, och de var inte helt bra, men inte alarmerande. Men när hon skulle böja mina framben, tyckte jag inte att hon var särskilt snäll. För det gjorde ont ska ni veta. Sen lämnade Mari mej för att jag skulle sövas ner. Röntgenundersökningen tog jätte lång tid, men eftersom jag sov så hade jag inte ont av det. Nu ska vi vänta i ca 14 dagar innan vi får resultatet.

3/1

Fy skäms på Mari, hon har inte hurrat för mej idag. Jag fyller faktiskt 2 år. Men hon ska inte tro att jag ska hurra för henne när hon fyller, så det så.

19/12

Äntligen har vi fått en tid för magnetröntgen. I dag ringde veterinären från Skara Djursjukhus och berättade att vi skulle få komma den 8/1 kl 9. Sen får jag inte åka hem förrän på eftermiddagen, eftersom jag ska bli sövd???? Nu ska jag fira jul med familjen, äta skinksmörgås och annat gott. God Jul och Gott Nytt År, alla mina vänner.

6/12

Idag har jag varit hos veterinären och ultraljudat mitt hjärta. Veterinären kunde inte hitta något fel, så nu får vi fortsätta att vänta ett tag till. Jag har varit lite trött på sista tiden. Promenaderna känns lite jobbiga ibland. Men vissa dagar klara jag av hela rundan utan att vila. Melker och Fräckiz tycker att jag är en vekling, som måste vila en stund innan jag går vidare. Fast det struntat jag i, för jag VILL verkligen inte missa promenaden, så dom får faktiskt ta sej den tiden att vänta på mej.

22/11

Nu har jag fått en tid hos veterinären på Blåstjärnan i Göteborg. Jag ska ultraljuda mitt hjärta den 6/12. Återkommer med resultatet. Sen är det meningen att Magnetröntgen ska bli av, Äntligen!!!! Hoppas bara att försäkringsblolaget inte ändrar sej igen.

16/11

Hej Igen. Jag har inte varit ute på något roligt alls. Mari och jag tränar lite "lydnad", med skiftande resultat. Jag busar mest omkring och retar henne. Egentligen så tror jag att jag har lite minnesförlust. För vissa saker som satt klockrent förut, fungerar inte alls nu. Mari säger att det blir bättre när jag har passserat puberteten???????? Men en sak är iallafall helt underbart och det är snön. Jag älskar att rusa runt och rulla mej i snön.

23/10

Nu har veterinären hört av sej. Hon hade talat med mitt försäkringsbolag, som lät meddela att i november ska villkoren ändras. Detta kan innebära att Mari inte behöver betala MR själv. Sen tyckte veterinären att vi skulle göra en undersökning av mitt hjärta, när vi ändå håller på??????? Under tiden får jag väl stå ut med att inte veta vad det är för fel på mej. Fast jag har det ganska bra trots allt.

15/10

Väntar fortfarande på besked från veterinären på Blåstjärnan. Konstigt att det ska behöva ta sån tid. Nåja, under tiden får jag väl hitta på något att göra. Vi promenerar och cyklar varje dag, och ibland tränar vi lite "lydnad". Nu har jag ju inte något större tålamod, så träningen brukar bli tämligen kortvarig. Utställningskarriären har jag lagt ner, eftersom jag redan vet att jag är störst, bäst och vackrast. Nej, skämt åsido, jag tänker inte bli pappa till några valpar, så jag klarar mej med mina meriter.

28/9

I dag ringde veterinären från Blåstjärnan i Göteborg. Hon hade fått provsvaren, på blodproverna som vi var nere och tog igår?????
Både Borrelia och Elichios var negativt. Nu skulle veterinäre ta kontakt med mitt försäkringsbolag, och återigen fråga om vi kan göra en Magnetröntgen. Bolaget vill inte betala MR, utan tycker att Mari ska betala det själv !!!!!!! Hon betalar för dubbel veterinärvård, kan man göra mer???? Fortsättning följer..............

26/9

Nu går skam på torra land. Här har vi väntat på provsvar i flera veckor. Igår ringde dom från Blåstjärnans Djursjukhus och berättade att mina prover hade försvunnit???????. Så nu är det bara att åka ner till Göteborg igen och ta nya prover, FY VA JOBBIGT!!!! Men för övrigt så mår jag ganska bra. Vi promenerar och cyklar och leker med bollen. Jag brukar få bestämma takten, det känns bra. Mari har sagt att jag ska få börja spåra, men först måste hon veta att jag är frisk.

10/9

Jag har lyckats att förleda Mari. Jag har nämligen inte fått leka med barnbarnen Eric och Adam, efter mitt fula utfall på utställningen i Borås. Men en kväll i förra veckan, när pojkarna skulle sova över, släppte hon in mej till dom. Jag blev jätte glad och pussade på dom allt var jag var värd. Sen lade jag mej på rygg i deras säng och bara njöt av tillvaron. Det har varit jätte jobbigt att vara utanför hela tiden. Jag älskar ju mina pojkar. Dessutom, så har jag alltid varit väldigt försiktig i deras närvaro. Till skillnad från Fräckiz, som far fram som en tornardo. Han får strike varje gång. Men jag kan förstå att Mari vill vara försiktig, tänk om jag skulle få "fnatt" och bita någon. Hemska tanke.

31/8

Hej igen. Vill tala om att jag har piggnat till lite sen sist. Jag kan till och med tänka mej att leka med bollen. Veterinären tror att det beror på att jag har vant mej vid medicinen. För mej kvittar det vad det beror på, bara jag får tillbaka min "leklust". På våran dagliga promenad orkar jag hänga med nu. Förut fick vi stanna och vila ibland. Det kändes faktiskt lite pinsamt måste jag erkänna. Nu går vi och väntar på några provsvar på blodproverna som togs när jag var hos veterinären sist. Det är prover som visar om jag har blivit smittad av någon "äcklig" fästing.

23/8

Måste bara berätta hur tokigt det kan bli. I söndags fick jag följa med Melker på utställning. Medan Mari och Melker svansade omkring i ringen, var det en "dam" som släppte fram sin hund till mej. Jan som tyckte att han hade bra koll på både mej och det som hände i ringen, fick sej en mindre luftfärd som slutade i gräset. Aj, va ont i foten han fick.- Sjåpa dej inte sa Mari. Men idag (torsdag) fick hon minsann se hur ont han hade. För han har fått gå omkring med brutet ben, tills idag. Och i morgon ska han opereras, så det var inte bara sjåperier. Jag skäms lite för att jag drog i kopplet. Men vad gör man när folk inte kan hålla reda på sina hundar!!!!!!!

21/8

Så var det dags för ett nytt veterinär besök. Mina ögon blev grundligt genomgångna, utan att man hittade något fel. Sen kom det en skum figur, om snodde blod från min kropp. Usch och fy!!!! Svaret på blodproven kommer senare. Denna nya veterinär tyckte att den förra vi var hos var lite "rörig". Något ultraljud eller röntgen gick inte alls att göra. Snopet!!!!. Så nu får vi åka till Skara i allafall. Fy va jobbigt det blev. Mari och jag är SÅ trötta på att inte få några svar. Det vi fick veta av denna nya veterinär, var att hon också tror att det är något fel på min hjärna. Så hon tyckte absolut att vi ska göra en Magnetröntgen.

Fortsättning följer.

14/8

Nu var det länge sen jag uppdaterade er om mitt liv. Om sanningen ska fram, så mår jag inte särskilt bra. Jag är sÅÅÅ trött. Mari säger att det kan bero på medicinen. Nåja vi får väl reda på hur det ligger till när jag kommer tillbaka till veterinären. Vi har fått en tid på Blå stjärnan i Göteborg på tisdag i nästa vecka. Då är det meningen att jag ska få träffa en ögonspecialist.

31/7

Hej igen. Har inte hänt så mycket sen sist. Jo,nu höll jag på att glömma bort att berätta om cykeln. Mari och Melker brukar ta en tur då och då. Nu har jag fått följa med dom på lite kortare utflykter. Först tyckte jag att cykeln var rätt läskig. men efter en stund gick det riktigt bra. Men att springa några längre sträckor, är inte min grej. Pust och stön, va skönt det är att bara ligga och ta igen sej. Jag tror att jag stannar hemma och håller ställningarna.

21/7

Måste uppdatera er om mitt tillstånd. Tyvärr så har det hänt lite mindre roliga saker i mitt liv. Jag har gjort saker som inte är så bra. Mari är inte riktigt säker på varför jag gör det jag gör. Att jag inte gillar alla hundar är helt okej. Men nu har jag varit "ful" mot en människa. Jag bet henne inte, men det var nära. Jag har varit hos flera veterinärer, och alla tror att jag har en tumör i hjärnan. Men ingen kan säga säkert. Så nu väntar en utredning för att ta reda på vad det är för fel på mej. Kanske är det "bara" epilepsi och då ska mina mediciner hjälpa. Vi får se.

13/7

I dag var vi i Göteborg, på Blåstjärnans Djursjukhus. Jag fick träffa en riktigt trevlig veterinär!!! Han tittade på mina ögon, och sa att min högra pupill är större än den vänstra. Det tyckte han inte om, så jag ska äta medicin ett tag. Sen ska han ultraljuda mitt öga och mitt huvud. Så nu får vi vänta och se vad som händer.

9/7

Nu har jag nästan lyckats att ta reda på hur hon smakar, den där "lilla" hästen. Jag tycker i allafall att hon luktar väldigt gott. Hon litar inte riktigt på mej ännu, men jag jobbar på det. Har jag berättat att min fina päls ramlar av nu. Jössös, det yr hår överallt. Men det är ganska skönta att vara lite tunnhårig på sommaren. Förra sommaren hade jag ju kvar min valppäls hela sommaren, det var varmt ska ni veta.

2/7

I dag fick Mari tag på min veterinär. Så nu är det meningen att jag ska åka till Skara Djursjukhus och röntga mitt huvud. Då hoppas vi få reda på vad som orsakar mina konstiga anfall.

30/6

Har varit på utställning igen. Som ni ser på resultatsidan, så gick det inget vidare. Domaren tyckte att det var en massa fel på mina ben, och hur jag gör när jg springer. Jag tycker inte att jag rör mej annorlunda än för två veckor sen, men det är ju en bedömningssport, säger Mari. Hon som trodde att jag skulle få kritik för att all pälsen har ramlat av. Men det sa inte domaren något om. Nåja det är väl bara att ta nya tag eller så får man väl ge upp.

27/6

I kväll blev Mari jätte rädd. Jag fick ett konstigt anfall, och ramlade ihop på golvet. Sen kissade jag ner mej. Det hela var över på några sekunder. Jag hade något liknande en gång förut. Men det var länge sen, och inte lika allvarligt. Så nu får jag åka till veterinären igen.

Glömde berätta att det har flyttat hit en liiiiten liten häst. Den har skit långa ben, och luktar hur skumt som helst. Jag tror att dom luras. Det kan omöjligt vara en vanlig häst. Nåja vid tillfälle ska jag undersöka detta djur riktigt ordentligt. Återkommer med analysen.

25/6

Nu har vi fått resultatet på röntgen. Jag är inte helt okej i mina armbågar, om jag har fattat det hela rätt. Mar i har misstänkt detta , men trott att det har varit inbillning. Nu vet hon hur det ligger till. Jag kunde se på henne att hon blev ledsen när beskedet kom. Men hon säger att hon älskar mej ändå. Tur va????

18/6

I kväll är jag riktigt trött. Tidigare i dag var vi hos veterinären och röntgade mina höfter och armbågar. Så nu ska Mari gå och vänta på besked, om jag är okej eller inte ????? Jag fattar inget, jag har inte ont någonstans. Nåja ska det göras så ska det.

9/6

Utställning igen. Över 30 grader i skuggan. Tror ni att jag har haft det jobbigt eller? Vi satt i skuggan under ett par stora träd. Men jag svimmande nästan ändå. Inne i ringen la jag mej ner för att vila. Inte populärt. Nåja det blev ett 1:a pris ialla fall. I morgon är det Fräckiz tur att pinas i solen.

25/5

Länge sen jag skrev. Det har inte hänt så mycket sen sist. Jo, föresten vi har varit på "ringträning". Skit löjligt tycker jag. Jag kan ju det här nu. Men Mari tycker att jag behöver miljötränas ????? Vad tror hon egentligen ska hända när det är HÖGlöpande tikar i ringen. Instinkter GÅR inte att träna bort.

19/5

Jag har varit på träningsläger. Snacka om en katt bland hermelinerna. Det var jag och sen var det "101" dalmatiner. Träningen gick av stapeln på Tångahed i Vårgårda. I början hade jag lite svårt att acceptera de där prickiga varelserna. Men till slut fungerade det riktigt bra. Mari och jag fick hjälp med platsliggningen, så nu känns det riktigt bra. Jag fick även träna på att hålla i en "apportbock". Helt okej till att börja med. Men efter ett tag tyckte jag att det räckte, så jag vek undan "trynet" när Mari höll fram apporten. Då tränade vi lite till, och vips så fungerade det. Nej nu är jag trött, vi hörs.

17/5

I natt kom vi hem från vår semestertur till Tärnaby . Vi började vår resa med att besöka Maris bror och hans familj i Umeå. Vi fick bo i deras stuga intill havet. Tyvärr så fick jag inte bada en enda gång. Men jag hade bra koll på svanarna som simmade förbi.
När vi kom till Tärnaby fanns det lite snö kvar. Jössös va roligt det var att rulla omkring i snön. Det kändes som evigheter sen vi hade snö hemma. Jag tror att jag ska flytta norrut.

10/5

Nu packas det för fullt. I morgon ska vi åka upp till Umeå och sen vidare till Tärnaby.

Vi ska gå vår långpromenad kl 4!!!!!, säger Mari. Jag tror att hon får dra mej med sej, för jag är ganska morgontrött.

5/5

I dag har jag varit på utställning. Det gick så bra som man kan förvänta sej av en så vacker kille som jag. Jag fick en massa rosetter med mej hem. Kolla in under resultat.

21/4

Så var det dags för MH. Mari var ganska nervös inför detta, men jag höll mej lugn som vanligt. Detta var en väldigt rolig upplevelse. Vissa saker var lite läskiga, spöken och sånt, men Mari tyckte att jag skötte mej bra. Fast jag blev skiträdd ibland, så blev jag aldrig tyken eller aggresiv. Ni får gärna läsa min bedömning, som finns under resultat.

17/4

Mari har beslutat att inte fortsätta på kursen. Det tycker jag var ett bra beslut. Nu ska vi träna hemma i stället, och ge oss ut på lite miljöträning. Jag tror att Mari lider av prestationsångest, fråga mej inte vad det är, men hon är inte samma trevliga matte på klubben som hon är hemma. Jag tror att det är hon som behöver träning, inte jag. Jag är ju redan världsbäst.

16/4

I dag var det dags för det stora vår-badet. Det var skönt att bli riktigt genomblöt, det tar ju en stund att komma igenom min tjocka päls. Efter en långpromenad var det härligt att lägga sej tillrätta i solen för att torka.

12/4

I kväll var vi på kurs igen, och det ska jag säga: Nu vill jag inte mera. Mari får försöka att hitta något sätt att motivera mej på när vi är på apellplanen, för hemma fungerar det mesta väldigt bra. Men när vi kommer till klubben blir jag som förbytt.

5/4

Under veckan som gått, har vi tränat som bara den. Jag har varit mycket duktig, säger Mari. Och i kväll, när vi var på kursen, så fick Mari kontakt med mej ganska omgående. Men om sanningen ska fram, så tycker jag inte att det är roligt, det här med lydnad. Jag ska nog ta ett snack med Mari och försöka få henne på andra tankar.

29/3

I kväll var vi på Lilla-Edets BHK, för att starta upp vår lydnadsträning???? Jag var som vanligt inte kontaktbar överhuvudtaget. Den första kvarten gick åt för att kolla ifall jag visste vem Falcon var. Och eftersom jag inte hade sett till honom på länge, så brydde jag mej inte om Mari, när hon kallade på Falcon. Mari räknade till 100 och travade omkring med mej på släp. Så tog hon fram klickern, och jäklar i mej då fick jag eld i baken. Vi jobbade riktigt bra en stund. Sen blev det dags för platsliggning, inte min bästa övning för tillfället. Jag känner mej lite osäker och tycker inte om när Mari går iväg. Då reser jag helt enkelt på mej och knallar efter henne. Inte så bra har jag förstått, men det bryr jag mej inte om just nu. Jag tycker att hon kan nöja sej med att bara gå en liten bit, för att sen komma tillbaka till mej och tala om hur duktig jag är. Tycker inte ni det också??

24/3

Så var det dags igen. Fot, ligg, hit, stå och plats. Jag tycker att det börjar bli lite tjatigt. Men det är bra att komma ut och få träffa lite andra hundar. I dag var det en liten rackare som hade fräckheten att komma fram till mej. Mari blev jätte rädd för att jag skulle bita honom. Nu gjorde jag inte det, som tur var, för den där lille krabaten var väldigt enveten. Han kom tillbaka flera gånger, fastän Mari motade bort honom.
Yvonne har gett oss i läxa till nästa gång att träna kontakt och inget annat. Nästa kurstillfälle är inte förrän efter påsk, så vi har ju lite tid på oss.

23/3 Det var ett tag sen jag skrev i min dagbok. och om sanningen ska fram, så har det inte hänt så mycket sen sist.

15/3

Nu har jag fått mina ögon kollade. Jag var jätteduktig, och det var hon med lampan i pannan också. Hon kunde verkligen charma en hund, så jag tror att jag ska göra detta fler gånger. Hur som helst, så var mina ögon UA.

12/3

Huuu vad det är jobbigt att vara "lydnadshund". Det ska liggas och det ska sittas i var stund. Men jag tycker nog att Mari har fått lite bättre kläm på saker och ting. Jag tror att hon varit och skaffat sej lite mer tålamod. Finns det att köpa på lösvikt tro????

10/3

Idag har jag varit på kurs igen. Skulle visa att jag har lärt mej "läggande under gång". Och tro det eller ej men det gick riktigt riktigt bra. Att gå "fot" är inte vår starka sida, Mari har en massa hyss för sej, så jag tycker att det är jobbigt. Men om jag har tålamod med henne, så kommer det nog att ordna sej. Platsliggningen fungerade inte alls idag. Jag kände mej lite stressad, och Mari blev arg, det är defenitivt ingen bra kombination. Nåja, hon tog sitt förnuft till fånga, och lugnade ner sej, sen stannade hon kvar hos mej istället. Det kändes bra. Så nu får vi gå tillbaka lite i träningen av detta. Istället ska vi prova på "ställande under gång" tills nästa lördag. Ingen vila här inte.

7/3

Ikväll har vi varit på Lilla-Edets BHK, Fräckiz och jag. Vi skulle göra ett inträdestest, för att få gå "tävlingsförarkurs". Det gick inget vidare, så vi få sänka våra ambitioner en aning. Men skam den som ger sej.

2/3

Idag har jag varit på kurs hos min uppfödare. Där fick jag träffa min syster. Kan ni tänka er, hon var lika busig som jag. Men vi lugnade ner oss rätt snart. Efter platsliggningen och lite allmän träning, fick jag i hemläxa att lära mej "läggande under gång", så nu tränas det för fullt. Om jag får säga det själv, så är jag mycket duktig på detta nu.

26/2

Varannan måndag kommer glassbilen hit. Då blir alla hundar här som tokiga. Glassgubben har så läckra hundgodisar att bjuda på. Mari brukar passa på att träna lite hyfs när glassbilen kommer. Jag får sitta fint och vänta på tillåtelse att hälsa på glassgubben, sen ger han mej en godis för att jag är sååå duktig.

24/2

Idag fick jag följa med till ridhuset. Jag trodde att det skulle bli kul, men ack vad jag bedrog mej. Jag fick sitta och titta på medans en massa hästar sprang runt, runt i en ring. Gud va tråkigt. Men sen när alla hästar hade gått ut, fick jag dra en repa i sågspånet, och det gick undan må ni tro. Jag är världens snabbaste akita.

23/2

Nu har vi tränat "rulla runt". Idag gjorde jag det riktigt bra, så Mari blev jätte nöjd. undra vad hon ska hitta på härnäst?

19/2

Idag tog Mari priset. Hon har fått för sej att jag ska lära mej att rulla runt, på kommando. Vad tror hon egentligen. Nåja, är det det hon vill så, ska jag väl lära mej detta. Men hon ska inte tro att jag har tänkt att göra det lätt för henne. Så jag provar med allt från sitt, ligg, vov och hopp. Sen tyckte jag lite synd om henne, så jag lade mej på sidan och sen visade jag magen lite, men bara lite. Så vi får nog träna lite till.

17/2

I kväll när Mari och jag gick för att ge hästarna ”nattamaten”, skulle jag passa på att jaga lite rådjur under tiden. Men Mari blev så ARG, att det nog hördes in till Trollhättan. Så jag fick helt sonika avbryta denna kvällsunderhållning. Kan ni gissa hur snabbt hon skiftade från tiger till världens gladaste matte. Jag fick godis, klapp och kramar. Skumt

13/2

Idag var jag inne i Trollhättan och promenerade. Det var spännande för en lantis som jag. Mycket folk och många bilar. Vi satt en stund på järnvägsstationen och bara kopplade av en stund.

12/2

Idag var Mari och Jan på shoppingrunda till IKEA, och jag fick inte följa med. Istället fick jag vara hos Jeanette, som är Maris äldsta dotter. Hon har tre pojkar, och det är kul. Jag tar alla deras mjukisdjur och sprider dem runt hela huset. Vilket drag det är. Varje gång vi svänger in på deras gata, ylar jag av lycka.

Tillbaka
Till Falcon