Leo f-96 d -07

Han var Mari och Jans andra luzernstövare.
En riktig soffpotatis. Han var duktig på att jaga hare, men en riktig surmule. 
Han ville inte leka med andra hundar, om det inte var tjejer förstås.

Kibolis Lurige Filur f.-96  d.-07

Irish Softcoated Wheten Terrier
Filur har lämnat oss pga sjukdom och ålder. 
Vi kommer att sakna hans glädjefnatt som kunde få vinden att stå stilla.
Han bruna snälla ögon som hela tiden hade ett underligt bedjande uttryck.
Men vi är tacksamma för den tiden vi fick ha honom hos oss.

Jomatanjos Izor

f -03  d -05

Grosser Schweizer Sennen

Men som hans uppfödare Yvonne sa till mej: " Somliga är för bra för att vistas här på jorden".

Izor var allt man kunde önska sej av en hund och mer därtill. Han var min trogne följeslagare dygnet runt. 

Han hade alltid full koll på vad som hände på gården. 

Med jämna mellanrum gjorde han mej uppmärksam på honom genom att slå sin framben runt mitt knä. 

Som för att säga "-Skulle bara kolla vad du gör. men det är lugnt jag är här". 

Det finns inte ord som kan beskriva sorgen efter honom. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. 

Tack Yvonne för denna underbara hund och för allt du har gjort för mej och Izor. 

Botebäckens Atte

f.-93  d.-06

Strävh. normaltax

Atte var en mycket bra jakthund. 

Men även en underbar familjehund. 

Det fanns inte någon levande varelse som behövde känna sej hotad av honom, 

om man räknar bort rådjuren förstås. 

Fast rådjuren fattade aldrig att det var han som jagade dem, eftersom han kom en kvart efter.

Vilma

f -97   d -05

Rottweiler

Vilma kom till oss när hennes matte och husse skulle åka på semester i några veckor. 

Då var hon 7 år gammal. Men när de kom hem efter sin semester talade Vilma om,

att hon tänkte minsann inte följa med hem. 

Så hon blev kvar här. Hon tillbringade dagarna med att gräva efter sork, 

så för det mesta såg man bara en stor rottweilerrumpa sticka upp lite här och där. 

Hon njöt i fulla drag av sin nya frihet. Här kunde hon gå ut och in som hon själv behagade. 

Tyvärr, så blev hennes nya tillvaro alldeles för kort, då hon fick cancer och lämnade oss alldeles för tidigt.

Åholmens Zuzzie

f -94   d -04

Schweizisk Luzern Stövare

Zuzzie kom till oss när hon var 8 veckor. Hon var vår första Luzerner. 

För att vara jakthund måste jag säga att hon förvånade mej från första stund.

Hon kunde vara lös när som helst på året, utan att ge sej iväg på egna strövtåg.

Lugn och städad i alla situationer. 

Väldigt försiktig med barnbarnen och aldrig någonsin i bråk med någon annan hund. 

Vi hade hoppats att hon skulle bli riktigt gammal, men tyvärr fick hon svår struma på äldre dagar.

Kim

f -84  d - 95

Strävhårig N Tax

Kim var vår första rådjurshund, och en riktigt duktig sådan. 

Han drev inte länge men det gjorde inget, för då kunde man få många bra drev på en dag.

Det fanns bara en sak som han hatade här i världen, och det var regn. 

Att ta honom på en promenad i regnet gick inte. 

Han tog en tur runt husväggarna, sen fick det vara bra. 

Barn tyckte han var äckliga, men han gjorde dem aldrig illa.

Bang

f -87 d -95

Hamilton Stövare

Bang var en, som folk skulle säga, en typisk jakthund.

Om någon inte stängde dörren fort nog, så slank han ut direkt. 

Sen kunde det ta lång tid innan han behagade att infinna sej igen. 

Vi gick på lydnadskurs för jakthundar, och där skötte han sej exemplariskt, men hemma 

gällde tydligen inte samma regler som på träningsplanen. 

Han var hela tiden helt fokuserad på att hitta ett eller annat spår att följa upp. 

Tyvärr så fick han epilepsi. Och detta visade sej genom aggressiva utfall.

Korad Donkas  Fox   f -86   d -96      Schäfer        

Fox kom till oss när han var 4 månader gammal. Det var meningen att vi skulle tävla lydnad, han och jag.

Det gjorde vi också, med skiftande resultat. Han var duktig, men jag var nog en hopplös förare. 

Ibland lämnade han mej ensam inne på planen och gick till domaren istället. 

Nåja Fox uppfödare Katta och Lars tröstade mej med att: 

" - Du kommer att förstöra ungefär 8 hundar innan du lyckas". 

Fox blev iallafall en väldigt bra familjehund. Han var snäll, snällare snällast. 

När vi flyttade hit ut på landet, hittade han sin uppgift i livet. 

Den bestod i att ligga vid sin favorit-sten och hålla vakt. 

Kom det någon gående in på tomten, gick han sonika fram och satte sej på deras fötter. 

När han sen hade fått sin klapp var han nöjd. Fox var den som höll ordning i huset. 

När de andra hundarna blev för uppspelta gav han ifrån sej ett dovt morrande, då blev det lugnt igen. 

Han var en otroligt fin kamrat och familjemedlem. 

Trots att det är så länge sedan han lämnade oss, så saknar jag honom väldigt mycket. 

Han var mycket speciell.

Tack Katta och Lars för en underbar kamrat och familjemedlem.

Och tack för att ni står ut med mej fortfarande.